Blogg: Del 7 (Kafka)

(En något försenad blogg om den senaste svenskalektionens boksamtal om Kafkas Förvandligen)

Jag är en ytlig människa. Jag går sällan på djupet och analyserar låtar, filmer, böcker, nej, inte ens människor. Om en människa har ett mörkt förflutet, men är, till ytan, glad, trevlig och ödmjuk så kan jag garanterat gilla personen i fråga, oavsett om han har spenderat halva livet inlåst på Guantanamo för presidentmord. Om en film saknar story kan det kompenseras av fint bildspråk. Om en låt är bra spelar det ingen roll vem, vilka ackord eller hur låten är uppbyggd.
Det som inte syns på ytan intresserar mig inte. Men samtidigt kan det dolda ge en intressant eftersmak, samtidigt som det ytterst sällan tillför något till mitt omdöme. Vad detta beror på vet jag inte. Freud hade säkert skrivit en hel uppsats om varför jag tycker ytan är viktigare än innehållet. Varför första intrycket är viktigare än helheten. Det hade blivit intressant läsning, tror jag.

Banala inledningar till trots, det jag vill komma till är att jag faktiskt gillade Kafkas Förvandlingen. Det var en intressant story, som berättades ur en intressant synvinkel, och det skadade verkligen inte att boken var under hundra sidor lång. Historien som, till ytan, handlade om Gregor som, en helt vanlig dag, vaknar upp och upptäcker att han är en insekt, var faktiskt riktigt välskriven. Det stod ingenstans i boken att förvandlingen i fråga var en metafor för något annat, och därför tyckte jag att boken var rätt originell och spännande läsning.

Men så kommer man till boksamtalet... Jag vet att jag borde hittat en underliggande betydelse för förvandlingen, vad den egentligen innebar och massa annat hokuspokus som inte stod skrivet i boken, men jag är en ytlig människa. Jag har inte grävt på djupet. Jag har inte ens försökt. Ytan var tillräckligt tilltalande för att jag inte skulle kräva mer av boken. Synd bara att min yta inte är tillräckligt tilltalande för att Mrs. Tigerteach inte ska kräva mer av mig.
Jag har vant mig vid tanken över att vara en obetydlig fläck under boksamtalen. Det är rätt skönt. Ärligt talat finns det inget skönare än att komma till ett boksamtal helt nollstäld, utan tankar och åsikter, och bara sitta och lyssna på sina kamraters, ibland urdumma, ibland helt otroliga, tolkningar. Utan att ha förstört sina egna åsikter om boken i fråga, vänds bokens innehåll uppochner av oliktänkande hjärnor i arbete.

Så, än en gång måste jag hylla min klass N0e för att de är så otroligt duktiga på något som jag själv är så urusel på: analysera. Jag blir lika imponerad varje gång.
Personligen finns det inget som jag ville, eller ens kunde, tillägga. Inget som påverkade mina tankar om boken eller ändrade mina åsikter. Jag står fast vid att boken är en skildring av en människa i insektsform, och ingenting annat. Jag må vara ute och cykla, men så länge det är fint väder är jag, den ytliga människan, nöjd.