Jag var tvungen att börja om efter halva förstasidan. Jag fattade ingenting. Eller, snarare fick jag inte in någon fungerande läsrytm. Det var stora bokstäver här och var, grova stavfel och ingen styckeindelning, wattsåevver. Därför var jag tvungen att börja om.
Och det var då Elixir kom till sin rätt. För under den udda ytan fanns det en ganska obehaglig historia om en dryck som gör stolta invandrare till muppiga svennar. Jag kunde se dom olika scenerna framför mig, och det var ingen rolig syn. Slaktandet av katten, hur personernas beteenden och utseende långsamt förvreds till något annorlunda. Och slutet.
Det var därför jag blev rätt förvånad när jag såg filmen och upptäckte att det var en komedi. En snabbklippt komedi med skämt stup i kvarten, som såg det roliga i det jag ansåg var tragiskt. Det var därför jag blev posetivt överaskad och faktiskt ganska imponerad av filmen. För även om den tagit ramhandlingen ur novellen och ändrat på var och varannan detalj så köper man det. Det är en ny och rolig tolkning av en obehaglig och udda novell.
På samma sätt som dom nya Batman-filmerna, nya Sherlock Holmes och Shout Out Louds cover på Band Of Horses-låten "Is There A Ghost" så har inte filmen förbättrat eller försämrat något, utan snarare endast förändrat lite. En ny tolkning av något bekant, liksom.
Därför kan jag inte välja vilken som berörde mig mest. Dom berörde mig på olika sätt, med olika förutsättningar. Och jag är sådär lagom imponerad av dom båda versionerna. Inga mästerverk, inga bottennapp. Men helt klart sevärd/läsvärd.
Tack!
