Blogg: Del Fem (Modernismen)

11:e oktober 2010.
Det var över ett år sedan jag besökte bloggen senast. Trodde att den var hopplöst försvunnen. Jag skapade till och med en ny som reserv, men förgäves då den också försvann. Och då gav jag upp. Alla dessa lösenord, till alla dessa sajter. Tror att jag har cirka 7 mailadresser, men bara en som jag kan nå. Spelar inte mig någon roll, egentligen.
Och det är därför det känns lite konstigt att sitta här och blogga på bloggen som en gång förvunnit. Som jag hade dödsförklarat. Preskriberat. Numera räddad tack vare George Clooney.

Borde egentligen skriva om Modernismen. Det var det vi gick igenom på svenskalektionen i måndags, men det var en udda lektion. Svårt att hålla fokus när man mitt i allt var tvungen att lämna lektionen, för att sedan komma tillbaka. Svårt att riktigt få ett grepp på vad modernsimen egentligen var. Dessutom är det en halvtimme kvar till deadline, så att googla skiten känns som en dålig prioritering. Istället tänkte jag prata om hur George Clooney fick mig att hitta tillbaka till bloggen.

Och det går egentligen att sammanfatta i en (om något lång och osammanhängande) mening. Satt och kollade på The Descendants (i vilken George Clooney spelar väldigt bra och värdigt, men inte lyckas få en att bortse från att det är George Clooney man tittar på), och kände hur jag ville ventilera mina tankar om filmen, varpå jag kommer att tänka på det faktum att bloggen ska vara färdigskriven vid 18, något som inte var så omöjligt som jag först trodde, då Blogger lyckades med att skicka ett nytt lösenord, till rätt mailadress, vilket dom inte lyckades med förra gången. Så nu sitter jag här och bloggar om ingenting (fast det borde vara modernismen), på grund av/tack vare det faktum att George Clooney inte förtjänar en Oscar.

På så sätt har alla blivit nöjda. Jag har sagt mitt om det jag ville säga, bloggen är än en gång aktiv och modernismen har sluppit undan en sågning från Sveriges minst literaturintresserade medborgare. Min käre vän George Clooney kanske inte är så nöjd, men det är hans förlust.
5:e februari 2012