söndag 19 februari 2012

Blogg: Del 6 Del 1 (Proust/Joyce)

Vad gör jag här?
Ärligt talat, vad fan gör jag här? Vad gör VI här? Det finns inget här att hämta för mig, ingenting som jag någonsin kommer att ha användning för, och jag tvivlar att någon här inne kommer att dö på grund av att de inte visste allt detta. Kommer någon i det här rummet någonsin ha användning av detta inom det privata eller inom deras framtida arbeten? Har någon någonsin haft användning av detta? Var det tack vare den här kunskapen som Jesus kunde göra vatten till vin? Hade vattnet den här kunskapen när det blev till vin? Kan vatten bli vin? Kan vin ha kunskaper? Och om viner kan, och vill, vara intellektuella, borde det inte vara vin som sitter här vid bänkarna och lär sig om detta istället för mig. Allt jag vill veta och kommer ha användning för lär jag mig själv, som alla andra barn av videovåldsgenerationen som uppfostrats framför datorn. Jag har ingen användning av detta!

Eller borde jag ha användning för det? Är jag helt enkelt för dum för att kunna förstå att min framtid hänger på det hon säger? Så är det! Så måste det var! Borde jag anteckna? Nä, då tappar jag bara fokus. Men faktum är ju att fokuset redan är tappat. Fan, asså, vem har ordet? Okej, okej, fokus nu... Jag tänker fan inte vara dummare än vin!
Borde jag räcka upp handen? Har inte räckt upp handen på flera år, och om jag ska göra det igen borde jag ha något helt fantastiskt att säga. Vilket jävla antiklimax, annars! "öh...kräfta" Haha, jag kommer ihåg den kvällen. Det var fan längesedan nu. På ballkongen, kan det ha varit i september tvååååtussssseeeeeeennn...fem? Det var ju sol och varmt, men inte fan käkar man kräftor på sommaren...va?

Fort, fort, tänk, tänk... Typiskt, att det alltid ska hända när man är minst beredd. Var hon tvungen att fråga mig! Av alla i rummet som räckte upp handen och kunde svaret, så var det just mig. Fan, nu kommer alla att se ner på mig. Visst, jag kunde svaret, men ångesten som uppstår när jag måste tala inför alla är fan jobbig. Tänk om jag hade haft fel! Hade jag fel? Afan, det var nog fel... Finns det ens rätt och fel i en diskussion? Vad spelar det för roll om jag hade fel? Jag har ju för fan antecknat! Vin har ju inte ens händer! De kan ju inte anteckna! Vin... tror att de är så smarta...
Men när ska jag ha tid att kolla igenom mina anteckningar? Måste plugga matte hela eftermiddagen, vi slutar 15, måste duscha ikväll, har inte duschat på ett tag, undrar om någon märkt det? Skulle någon ha sagt något om de märkt det? Hade jag sagt något om jag märkt det? Hade jag märkt det? Nu vill jag bara hem...
Vad är klockanamenvafanvislutarjunu! Borde jag säga något?

Nej fan, det är ju måndag! Jag är ihärdig. Jag är målmedveten. Jag kan allt om det jag vill kunna. Jag kan grunderna från dagens lektion. En timme med läroboken och jag är redo för läxförhöret. Jag må undra varför jag är här. Jag må kanske tvivla ibland. Men, iochförsig, om jag inte var här var skulle jag då varaAMENVAFANVISLUTADEFÖRFEMMINUTERSENKÄRRINGJÄVEL!!!

1 kommentar:

  1. Det kokar lite i det här huvudet! Hur var det att skriva? Lätt, svårt, förvirrande, befriande?

    SvaraRadera