Blogg: Del 14 (Texter - Del 2)

Previously on the He Ate Mah Dawg-blogg:

"Det finns däremot en textrad, i "Då Skulle Det Inte Vara Jag", som alltid kommer upp i mitt huvud när vi läser texter i skolan:

Och om jag vore imponerad
av att läsa något av Jonas Hassen Khemiri
Och om jag tyckte det var bra
Då skulle det inte vara jag

Varje gång vi läser en text (noveller oftast exkluderade), oavsett om det är en dikt eller bok, så dyker detta upp. Känslan av att jag borde vara imponerad av det jag läst, men som jag väldigt sällan blir."

_____________________________________

Ovanstående är hämtat från ett tidigare blogginlägg, skrivet sex månader och 360 sidor sedan. Det är en lång tid. Mycket kan hända på ett halvår, men i mitt fall känns det som att tiden stått still. Jag har varit där, gjort det där och sedan åkt lite dit för att göra det här, men frågan är om jag inte är samma person som jag var då. Lite mer erfaren, kanske. Och lite lugnare. Och, även om det tar emot att säga det, lite mer imponerad av Jonas Hassen Khemiri.

Men vi tar det ett steg i taget. Först och främst vill jag säga att Montecore var en bra bok. Inte jättebra, inte dålig, utan bra. Man kan se glaset som haltomt och uttrycka det som "bara bra", men i och med att jag vanligtvis brukar såga böcker vid fotknölarna, bara genom att titta på deras omslag, så tycker jag att vi försöker vara så optimistiska som möjligt. Men med det sagt så är inte Montecore en helt problemfri bok.

Det största problemet jag fann med boken var det att handlingen och sättet den var skriven på inte alltid gick hand i hand. Åtminstone inte i vissa partier. Det kändes väldigt ofta som att handlingen bara var en ursäkt för Khemiri att få driva med Sverige och det svenska språket. Därför känns det som att boken står stilla väldigt länge, medan Khemiri skriver regler, bryter regler och skriver på väldigt korrekt inkorrekt svenska. Han hade säkert väldigt roligt när han skrev den, men när han väljer att knyta ihop säcken när handlingen är som mest intressant, har jag faktiskt svårt att känna samma entusiasm som honom. Läser jag skönlitteratur vill jag bli bjuden på lite drama och bli underhållen. Annars tar jag gärna en essä eller två.

Men under boksamtalet förstod jag att jag missuppfattat boken. Montecore handlar inte om personer och händelser, utan snarare om språk och relationer. Alla karaktärer hade kunnat heta X och Y, och inget märkvärdigt hade behövt hända, men beroende på hur de pratade, eller snarare hur Khemiri skrev deras dialog, skulle man ändå förstå hur personerna förhöll sig till varandra. Abbas börjar se ner på sin son för att han börjar prata med slanguttryck, Abbas och Khedir gläds över det svenska språkets möjligheter och Khedir blir sur över Jonas ordval till boken. Tre goda exempel på att Montecore egentligen handlar om språk och hur språket stärker eller försvagar våra relationer med varandra. Mycket intressant! Mycket! Mycket! Mycket intressant!

Så, om jag nu får lov att knyta ihop säcken när bloggen är som mest intressant, vill jag ta det sista stycket till akt och tilltala herr Khemiri personligen, mano-a-mano, två sagoberättare emellan:
Kära, Jonas Hassen Khemiri!Jag är imponerad.
Din bok Montecore var bra. Bara bra. Du är en sjuhelvetes duktig språkvetare och dina ordkunskaper och ditt vokabulär (oavsett om det handlar om korrekt svenska, nysvenska eller den underliga version som Khedir använde sig av), och hur du använder dig av det, går närmast att likna med magi. Men, (och ta detta med god ro, för det är ändå ett proffs som uttalar sig här) ditt sagoberättande är inte det bästa. Missförstå mig rätt, historien är intressant, men om du hade velat engagera mig mer borde du lagt historien i fokus.
Fantastiskt språk till trots, en bra bok behöver en bra historia med ett välfungerande tempo. Inte massa språkanekdoter i varannan mening!

Tack för mig!

Jesper Ramkloo, professor i bokslaktande, hybris och Batman, samt världens bästa sagoberättare, utsedd av en enig jury enligt motiveringen: "Jesper 'Astrid Lindgren, släng dig i väggen' Ramkloo är helt enkelt bäst!"

P.S. Sambanden mellan de abrahamitiska religionerna är coola! (Och där fick jag med det också!)

Ta av dig läsglasögen, Love, och ta och återförena Florence Valentin, istället! Jag vill gå på pokerkväll i Vårby Gård, inte sitta och läsa Ett Öga Rött och (Gud förbjude) bli imponerad!