What is the most resilient parasite? Bacteria? A virus? An intestinal worm? An idea. Resilient... highly contagious. Once an idea has taken hold of the brain it's almost impossible to eradicate. An idea that is fully formed - fully understood - that sticks; right in there somewhere.
Ovanstående citat är inte hämtat ur Doktor Glas, men det skulle det faktiskt kunna vara. För Doktor Glas, av Hjalmar Söderberg, är en idéroman ("idéroman, roman med stark tonvikt på något för författaren angeläget budskap" - NE). Den utspelar sig inne i den godhjärtade, men ack så ensamma och kärlekskranke, Doktor Glas huvud. I dagboksform får vi följa hans tankar, analyseringar och idéer. Vi får återuppleva minnen och ta del av hur hans dagar spenderats, men mest av allt får vi höra om hans kärlek till fru Gregorius, en kvinna som kommit till honom i hopp om att få hjälp med sitt olyckliga äktenskap. Hans kärlek och sympatier för henne leder honom in i omoraliska tankar, vilket i sin tur bidrar till att han får en idé. En idé han inte kommer att kunna skaka av sig, förrän den är genomförd.
Bokens stora tema och budskap handlar om vad som är moraliskt acceptabelt när det kommer till kärlek och andra starka känslor. Frågan som ställs är hur långt man är tillåten att gå för att göra den man älskar lycklig och om det, i sin tur, innebär att det kan vara acceptabelt att ta någon annans liv. Det är en intressant fråga, som jag inte kan svara på, men som Doktor Glas tycker är glasklar (padum-pam-pisch!). Han har inga problem med att ljuga, konspirera och, till slut, mörda för att fru Gregorius ska bli lycklig.
Och att han gör allt detta för henne är för mig obegripligt. Varför han genomgår sådan ångest och något så grovt som mord, för en människa som inte hyser samma känslor för honom som han hyser för henne är bortom all logik. Och om man återgår till den stora frågan, om det är acceptabelt att att döda någon för kärlek, blir svaret detsamma om kärleken som leder fram till mordet inte är ömsesidig? Det är värt att fundera på...
Men bokens budskap och frågor som den ställer slutar inte där. Ur den stora frågan växer sedan flertalet mindre frågor och teman fram:
Trots att Dr. Glas handlar utifrån kärlek och sympati, gör inte hans handlingar och idéer honom ond? Mord är väl ändå inget man kan tolerera, oavsett avsikt med dådet?
Är det verkligen godtagbart att låta någon utomstående ta hand om ens relationsproblem? Gör fru Gregorius verkligen rätt i att gå till Dr. Glas med sina problem?
Är obesvarad kärlek lika mycket värd som ömsesidig sådan? Frun älskar ju verkligen inte Dr. Glas, så varför gör han allt detta? Kan han verkligen uppnå lycka genom att göra henne lycklig?
Boken är full av frågor man kan ställa sig. Kanske har jag missuppfattat uppgiften jag skulle diskutera här, men det här är ett par intressanta frågor som väckte en del idéer hos mig. Och som vi, Leo och säkerligen Doktor Glas vet vid det här laget så är idén den mest motståndskraftiga parasiten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar