måndag 10 september 2012

Blogg: Del 12 (Etik)

Flytvästen är på. Den är lite dammig, för det var länge sedan jag behövde den. Om jag inte minns fel så var den senaste gången, då jag faktiskt hade den på mig, när jag visade upp "The End Of Alban" för allmänheten. Den var kanske inte fullt nödvändig då, och den kanske inte är helt nödvändig nu, men man ska aldrig ta något för givet, och det finns en chans att dagens blogg kan bli ohanterligt djup.

För när det kommer till etik finns det inte så mycket man kan säga utan att låta lite pretentiös. Samtidigt går det inte att föra en vidare intressant tankegång angående varför jag gör det jag gör, för oftast finns det inte en bakomliggande tanke. Visst, jag skriver den här bloggen för att chansen till ett bra betyg i Svenska B (och numera även Religion A) ska bli synligt någonstans borta vid horisonten, dit man knappt kan se, förbi mammutarnas förlorade dal i det snötäckta riket, styrt av tavlor målade under sensommarsolens sista monsunperiod. Och det går väl att koppla till konsekvensetiken, och dess tankar om att man bör agera så att konsekvenserna blir så som man själv önskar, men inte tusan går jag runt med den moraliska kompassen genom livet!

Faktum är att jag inte har någon moralisk eller etisk kompass. Visst försöker jag följa regler och normer, och självklart vill jag vara en så god människa som möjligt, men det är inga dilemman som påverkar mina beslut här i livet. Någonstans, långt inne i min hjärna, dit man inte hittar, pågrund av att all vetskap om platsen, någon gång under historiens gång, blivit förlorad (troligtvis i en kamp mellan en katt och dörrhantaget till en begagnad Volvo V70), finns det säkert en bakomliggande etisk kompass som ligger bakom även de mest spontana besluten man gör. Men även om man hade tillgång till denna plats och ständigt gick runt och planerade varenda liten handling man begår, så tror jag att allt ändå hänger på uppfostran, prioriteringar och personlighet. Ens definition av vad som är etiskt rätt och hur man genomför det enda rätta, är upp till var och en av oss.

Så i slutändan tror jag att det inte spelar någon roll. Jag tror inte på etiska kompasser, utan jag tror på livet. Att analysera ens handligar, att ifrågasätta sitt beteende och att välja kompasser att följa är sådant som förstör livskvalitéen. För faktum är att frågan om vad som är etiskt rätt är definerbar, och därmed kan du välja vilken etisk kompass som helst, utan att dina handlingar blir mer godtagbara.
Etiska kompasser, schmetiska schkompasser. Tiden på jorden är för liten, så gör det du vill göra, och be till gud att det är det enda rätta! För när jorden väl har gått under, och universum ligger stilla, i väntan på att en ny civilisation, från en annan galax än Vintergatan, ska stiga ur jordens aska, likt fågel fenix den tredje (vars bror hade ett stiligt bockskägg), spelar det nog ingen större roll om du gick på den där festen för att du ville: 1,vara en god kompis och stötta dina partysugna vänner 2, bara ha lite kul eller 3, få chansen till Tjejens uppmärksamhet, och därefter vinna hennes gunst.
I slutändan är det endast du själv som kan avgöra vad det är som betyder något för dig, och hur du ska hantera det. Och tjejen, well... hon gick hem med din bästis...

Tack för mig!

Jesper Ramkloo, professor i filosofi, religion och Batman.

                                "Hej, vi är bröderna Djup och vi godkänner denna bloggs djupa djup"

2 kommentarer:

  1. Fniss. Tur man får umgås med djupsinniga typer - hur mycket skulle man inte gå miste om annars?
    Men allvarligt: det FINNS en del trådar av allvar också i detta definitivt flytvästkrävande blogginlägg. KAN man tänka om etik för det första - och BÖR man i så fall göra det om man kan? Eller är det OK att bara slå ut med axlarna och hävda hjärnbarkens vindlingar och att djupsinnigheter är trams?
    Jag vill minsann utmana dig att det GÅR att tänka, och att man dessutom BÖR göra det.

    SvaraRadera